Regeringen vill reformera det kommunala kostnadsutjämningssystemet för att öka omfördelningen från storstadskommuner till glesbygd. Totalt kommer ytterligare 1,8 miljarder kronor att omfördelas från 1 januari nästa år om riksdagen röstar för förslaget.
Omkring 1,6 miljarder kronor ska tas från sjukvård och kollektivtrafik i Region Stockholm, vilket motsvarar driften av Södertälje sjukhus. Effekterna varierar bland de så kallat ”rika” kommunerna i Stockholms län. I båda våra kommuner motsvarar omfördelningen de årliga gatukostnaderna eller 13 lärartjänster i Nynäshamn och sex lärartjänster i Salem.
Vad menas egentligen med en ”rik” kommun? Det rimligaste svaret torde vara stora tillgångar eller höga inkomster. Men i våra kommuner är det kommunala lokaler som skolor och förskolor som är de stora tillgångarna.
En del värdepapper finns på balansräkningen, men med främsta avsikt att trygga framtida pensionsutbetalningar. Detta är ingenting man säljer bort utan vidare.
Beträffande inkomstskillnader är det viktigt att veta att skatteutjämningssystemet redan i dag neutraliserar över 90 procent av differensen i skattekraft mellan Sveriges kommuner.
Om avfolkningen av glesbygden används som argument för ytterligare omfördelning vill vi som inflyttningskommuner peka på att nya kommuninvånare betyder högre kostnader för förskola, skola och äldreomsorg.
Frågan är var skattepengarna behövs mest, i de kommuner man flyttar från eller i de man flyttar till? Vår slutsats är att i våra kommuner pågår en ständig kamp för att inte spräcka budgeten. Etiketten ”rik kommun” känns mycket avlägsen.
Hela utjämningssystemets funktion är att omfördela skattepengar mellan kommuner och regioner. När Stefan Löfven högtidligen förkunnar att hans förslag handlar om ”solidaritet”, ska man alltså vara medveten om att han i detta förslag inte bidrar med ett öre. Hur kan man då tala om ”solidaritet”?
En sak vore om de högstämda talen åtföljdes framför allt av statliga pengar. Men nu är det kommunernas pengar som Stefan Löfven talar om.
Om Stefan Löfven menar allvar med att begära ”solidaritet” vore det på sin plats om regeringen står för en större del av det ökade stödet till glesbygdskommunerna.
Harry Bouveng (M), kommunstyrelsens ordförande i Nynäshamn
Lennart Kalderén (M), kommunstyrelsens ordförande i Salem